Försöker sysselsätta mig till tusen.
Jag fixade mig sen tog vi en promenad ner på stan.
Fixade allt för imorn så nu har jag shoppat färdigt för ett tag...
men välbehövligt har de vare, för själen..
Tröstshopping is the shit!
Sen vid 3 åkte hon å jobba å jag drog till buspalatset till linn.
Pimpla kaffe och lekte, löv it!
Sen blev de tillbaka till stan och lägga sig å sola i en halvtimme...
de e ju inte ofta jag gör de, men ack så skönt de va.
Sen bussen hem, kom väl hem vid halv 8 kanske...
har alltså vare borta från 12 till halv8...
sen kl 9 kom Petra hit å vi tog oss lite cider å chilla..
Sen kl 11-halv12 drog vi oss till Linn å Peder,
jag å Linn har tvättat sen 12 till halv3, å hör å häpna,
allt e rent å tort... vadå magi?
Såå ja... produktiv dag!
Måste försöka sysselsätta mig hela tiden,
så jag inte tänker allt för mkt på allt dåligt.
Jag skriver ju till och med ett helt vanligt inlägg om min dag.
Bra gjort av mig!
1
Läste en väldigt bra artikel idag, å han skrev nånting som jag reagera på..
Freud skrev,
The One for me
Underbart roligt att träffa henne, de va ju liksom inte igår.
Jag vill inte, ingenting verkligen..
Hur går man vidare när man känner såhär?
Är för tidigt att tänka så som jag borde tänka,
Mitt allt har försvunnit.
Som sakt, skriver exakt vad jag vill,
Funderingar om en möjlighet...
lr ja... inte berätta hur mkt jag lider och hatar mitt liv.
Antar att de flesta vet vad som har hänt...delvis iaf.
Nu har jag bosatt mig hos Sandrine iaf...
så de kommer nog bli bra, ett tag iaf.
Vill försöka hitta en egen lägenhet så fort som möjligt,
men snällt av sandra att ta mig ann, i denna dystra tid av mitt liv
Sen till något chockerande..
Prata med Sandra ikväll,
åsså kom vi in på att dennis kanske ska åka till frankrike å va aupair hos en svensk familj...
å då sa sandra till mig att,
"Varför inte fundera på de?"
å ja.. varför inte?
Fundera å kolla runt kan man alltid göra.
Eftersom jag har de stora behovet av att komma bort just nu,
hade de ju passa mig perfekt.
men de e ju mkt runt omkring också, å jag vill inte förhasta mig...
att jag åker bara för att jag mår dåligt åsså blir de bara skit av allt.
Men fundera lite kan man ju göra, för just nu låter de väldigt lockande...
Kanske helt enkelt bara packar ner mig i dennis resväska å följer med,
ett alternativ... inge bra kanske men, kunde funka...
För vara hos en svensk familj hade jag klarat av...
men som sakt, fick bara lite funderingar när Sandra nämnde de...
komma bort från exakt allting nu hade inte vare helt fel,
fast känslorna kommer ju finnas kvar...
men de kan ju bli lättare å hantera allt om man gör en såndär grej,
jaja.. funderingar som sakt.
Men de är nog ingen som trodde att jag skulle komma på domhär tankarna...
Kl är nu snart halv fyra å jag e klarvaken, som vanligt.
Hatar att jag aldrig kan sova, trots några få timmars sömn bara natten innan.
I över en veckas tid har jag, nästan alla nätter, sovit högst 4 timmar,
å de e verkligen max...
hoppas de vänder snart.
p.s jag älskar amanda strandh
Vill ha tillbaka mitt liv
Jag vantrivs med allt!
Känns som att jag sakta bara bryts ner,
bit för bit!
På 1.5 vecka har jag lyckas att inte gråta 1 dag...
Dyker upp nya saker hela tiden,
de gör så fruktansvärt ont.
Kommer smärtan nånsin att gå över?
Vad gör jag när livet går vidare,
och jag har stannat upp i de förflutna?
Vill tillbaka till de jag hade,
de va som att leva i en dröm, min dröm...
den drömmen jag alltid haft...
drömmen med min älskade!
Känns som att jag aldrig kommer sluta gråta, nånsin...
hur går man vidare?
Hur lyckas man inte bli ledsen,
arg,
svartsjuk,
totallt förstörd?
Vill bara höra din röst, känna din hand i min, få dina underbara pussar,
se ditt leende, somna brevid dig, vakna brevid dig...
ha dig!
Jag är inte den ända som har fått mitt hjärta krossat, de vet jag...
men alla tar de på olika sätt,
olika lång tid,
försöker få vardagen att funka på bästa sätt gör vi också olika...
mitt sätt är att vara ledsen, klaga så andra hör å ser,
trots att jag bryts ner totallt.
Känner ingen livsglädje över huvudtaget just nu...
Sandra och Emma, saknar er också, så de gör ont i mig♥
Du gjor' mig så lyk'lig
Farvel, Min engel
Död
Jag kan inte andas....
jag gråter alldeles för mkt,
hjälp mig!!!!!
Snälla, snälla snälla snälla....
de va ju du å jag,
de va ju meningen att de skulle vara vi.
Jag kan inte acceptera dehär, de går inte,
huvudet kan inte,
kroppen kan inte,
hjärtat kan inte.
Jag gör vad som helst..
jag gör allt...
uppdaterat:
Cajsa är väldens bästa vän!
Hade jag nånsin slutat gråta ikväll om jag inte haft henne?
Antagligen inte!
Klagar, skriver, gråter, lider och tycker synd om mig... HUR MKT JAG ÄN VILL
Krama dig,
pussa dig,
hålla om dig,
allt.
De kommer jag inte få göra,
aldrig mer.
Hur ska jag klara mig?
Inte få hålla din hand,
att du inte pillar mig på ryggen som du vet att jag älskar,
inte få somna brevid dig varje natt,
att inte få säga till dig när du gnuggar dina ögon,
att jag inte kan göra allt de som vi har gjort under så lång tid.
Laga mat,
handla,
dricka kaffe,
kolla på film,
åka bort tillsammans,
vara hemma tillsammans,
träffa kompisar...
Inget mer.
Allt vi har planerat,
de e dött!
Jag blev beroende.
Av dig, vårat liv tillsammans, vår framtid, vårt förflutna...
av Dig!
Jag känner mig död inombords,
vill sluta gråta men kan inte.
Tänker bara på vårat farväl...
Dear God, make me a bird, so I can fly... fly far, far away from here
Bir för bit rasar den sönder och de finns inget jag kan göra.
Försöker förstå, men kan inte.
Försöker få in de i huvet, men de vill inte.
Sandra och Samantha kom hit idag...
kände en strimma hopp, ett litet ljus,
dom fick mig att tänka,
att de faktist kanske kanske kunde ordnas...
hoppet dog!
Jag klagar så mkt jag vill,
jag klagar så länge jag vill.
Jag mår så dåligt som jag kommer må,
och hur länge jag vill,
så länge som de gör ont.
Jag tänker tycka synd om mig själv,
hur mkt jag än vill,
och hur länge jag vill.
Jag gråter när jag vill,
vart jag vill,
och hur mkt jag vill.
Skiter exakt i vad andra tycker och tänker.
En trasig själ och ett krossat hjärta är svårt å laga.
Ingen förstår
Ingen kan förstå, inte en ända jävel på denna jord kan förstå hur dehär känns.
19 december 2010 är den dagen mitt liv tog slut helt enkelt,
nån som kan sätta sig in i de?
"Jag har vare i samma sits"
Finns inte en jävel som har vare i den sitsen jag är i nu.
Tror inte jag fattar, fattar nog ingenting.
Är tom, känner inget annat förutom smärta antar jag.
Jag gråter, usch vad jag gråter,
kommer jag nånsin sluta gråta?
Jag tänker på allt å inget.
Mitt huvud är fullt med tankar, men samtidigt bara helt tomt.
Alla minnen, allt underbart, hur får jag bort de?
Lurad
Utnyttjad
Sårbar
Jag är allt och ingenting.
I Just Broke Into A Thousand Pieces