Dear God, make me a bird, so I can fly... fly far, far away from here

Själen går sönder.
Bir för bit rasar den sönder och de finns inget jag kan göra.
Försöker förstå, men kan inte.
Försöker få in de i huvet, men de vill inte.

Sandra och Samantha kom hit idag...
kände en strimma hopp, ett litet ljus,
dom fick mig att tänka,
att de faktist kanske kanske kunde ordnas...
hoppet dog!

Jag klagar så mkt jag vill,
jag klagar så länge jag vill.
Jag mår så dåligt som jag kommer må,
och hur länge jag vill,
så länge som de gör ont.
Jag tänker tycka synd om mig själv,
hur mkt jag än vill,
och hur länge jag vill.
Jag gråter när jag vill,
vart jag vill,
och hur mkt jag vill.
Skiter exakt i vad andra tycker och tänker.


En trasig själ och ett krossat hjärta är svårt å laga.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0