Klagar, skriver, gråter, lider och tycker synd om mig... HUR MKT JAG ÄN VILL

Jag vill bara krypa ner hos dig.
Krama dig,
pussa dig,
hålla om dig,
allt.

De kommer jag inte få göra,
aldrig mer.
Hur ska jag klara mig?
Inte få hålla din hand,
att du inte pillar mig på ryggen som du vet att jag älskar,
inte få somna brevid dig varje natt,
att inte få säga till dig när du gnuggar dina ögon,
att jag inte kan göra allt de som vi har gjort under så lång tid.

Laga mat,
handla,
dricka kaffe,
kolla på film,
åka bort tillsammans,
vara hemma tillsammans,
träffa kompisar...
Inget mer.

Allt vi har planerat,
de e dött!

Jag blev beroende.
Av dig, vårat liv tillsammans, vår framtid, vårt förflutna...
av Dig!

Jag känner mig död inombords,
vill sluta gråta men kan inte.
Tänker bara på vårat farväl...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0