Går ej beskriva känslan min deprimerande Turkietkänsla
Imorse kom jag hem från turkiet. Jag kan lätt säga att jag har haft den bästa veckan i hela mitt liv. Jag kan inte besrkiva hur bra den har varit, de går inte med ord. Har träffar så mkt sköna människor från bla stokholm, skåne, gävle och självklart turkar. Känns som att jag är den ända som har blivit störtkär i turkarna.. iaf vissa! Dom på hotellet i animationteamet är ju de bästa som finns. Sen en resturang alldeles vid hotellet, där fanns de braa turkar också(iaf enligt mig å carro). Jag kan inte ens skriva allt vi har gjort för de blir alldeles för mkt och då kommer jag bara börja gråta. Jag grina 3 gånger påvägen hem. 1 gång i bussen, 1 gång på flyget och 1 gång i bilen... märks de hur ledsen jag är över att vara hemma? Jag ser inte ens fram emot studenten imorn... skulle lätt kunna byta bort den till att få åka tillbaka till turkiet och alla härliga människor.
Jag kände mig så jävla uppskattad och behövd av vissa så de är inte klokt. De känns som att jag har levt i en bubbla hela veckan, en bubbla av lycka som jag aldrig ville kliva ut ur! Människorna, hotellet, maten, baren, underhållningen... allt!
Men nu helt plötsligt blev jag den lyckligaste människan i världen typ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hjärta
Jag kände mig så jävla uppskattad och behövd av vissa så de är inte klokt. De känns som att jag har levt i en bubbla hela veckan, en bubbla av lycka som jag aldrig ville kliva ut ur! Människorna, hotellet, maten, baren, underhållningen... allt!
Men nu helt plötsligt blev jag den lyckligaste människan i världen typ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Hjärta
Kommentarer
Trackback