S a r a h J o h a n s s o n

Jag blir så fruktansvärt... ja jag vet inte.
Känns så fruktansvärt onödigt och känslokallt.
Varför ens berätta en sån grej när jag har sagt hur jag skulle känna mig.

De är redan känslomässigt jobbigt att bo här, med alla förändringar, de stora avståndet.. allt.
När man får veta dehär gör de ju allt bara jobbigare.

Jag är verkligen inte sur för de som hände, jag har ingen anledning att bli de...
Men att berätta de, varför liksom?
De är 2 helt olika liv, och inget av de man gör berör den andra...
De är som att... du va ute efter att såra mig på nå sätt, göra mig svartsjuk
Och vetdu, de funka...

Och varför skriva sånna saker, om de ändå inte betyder nått?
Varför en lägga ner tid och energi på sånna saker...
Om de slutar med att man ville såra...

Jag har inte bett om ärlighet, hur kan det då kännas svinigt?
Näe fyfan, nu är jag så jävla trött på dehär...

Nu ger jag fan upp....

Jag citerar lite Linn:
"...må deras kukar ruttna och ramla av! Amen!"