Lite sentimental
Min syster är den bästa. Jag kan verkligen inte önska mig nån bättre syster än Jeanette. Sötnosen fyllde på min mobil bara för att jag inte har råd, ja jag är fattig, och de hade hon ju absolut inte behövt. Åh gud vad jag saknar henne. Man kan verkligen inte önska sig en bättre syster. Jag blir så arg på mig själv att jag inte visar henne de oftare. Hon har hjälpt mig så mkt när de har varit lite jobbigt, och hon har stöttat mig i allt. Jag vet ju att vad de än gäller kan jag alltid vända mig till henne, trots de gör jag inte de. Bara en sån liten grej att hon fyllde på min mobil gör mig helt lycklig, de är en sån fin grej att göra bara, en liten grej som jag uppskattar till tusen. De fick mig att tänka att hon är bland de bästa jag har. Jag älskar henne!
Blev idol och dreggel ikväll. Robin va snyggare än vanligt, blir helt crazy. Att han hade en tatuering gjorde han inte mindre het heller. Omfg, jag är en idolnörd. Men hur kan man inte vara de när en sån som Robin är med. Men jag skämmdes som fan när dendär tjejen va på dejt med han, fyfan va pinsamt, skulle aldrig skämma ut mig så i tv. Näe, jag dregglar hälldre över han i min ensamhet. Med ensamhet menar jag tillsammans via mobil med Amanda.
Satt och kolla på lite gamla bilder på bdb. Asså, fyfan vad jag börja längta efter gfester i 2an. Fyfan vad kul vi hade jämt, förfesterna va dom bästa ever. Fick mig att sakna de skitmkt.
Det fick mig också att tänka på... Sjukt egentligen hur vissa personer kan påverka en så otroligt mkt. Ena studen vad man överlycklig, nästan hela tiden. Bara för småsaker också, och hur en ynka person kan få en att må så bra. Och i nästa sekund kan allt bara skita ner sig och denhär ynka personen får en att vara å himla ledsen och må så otroligt dåligt. Först är man så obeskrivligt lycklig, å i nästa sekund kollapsar alltihop. Att man längtar tillbaka till när man mådde såhär otroligt bra, att man vill ha tillbaka de, trots att man vet hur sårad man blev, de är sjukast. Också att de inte va nån större skillnad för nån annan, utan bara för mig, de känns också helt stört. Och att de kunde gå så långt är fortfarande ett mysterium för mig. Och det värsta är att jag skulle kunna ge vad som helst för att få tillbaka den stunden.
Fick mig också att tänka på hur lyckligt lottad jag är över att ha mina tjejer. Hur skulle man klara sig utan vissa människor, de kommer jag aldrig villa veta. Att dom står ut med en är ju ett mysterium, men tacksam är jag för jag skulle aldrig klara mig utan dom<3
Blev ett sentimentalt inlägg, men de behövs de å ibland. Lr de kanske blir sentimentalt ofta?
Aya, skit samma, de va dehär jag hade på hjärtat ikväll iaf. Nu ska jag sova
Hörs!
Blev idol och dreggel ikväll. Robin va snyggare än vanligt, blir helt crazy. Att han hade en tatuering gjorde han inte mindre het heller. Omfg, jag är en idolnörd. Men hur kan man inte vara de när en sån som Robin är med. Men jag skämmdes som fan när dendär tjejen va på dejt med han, fyfan va pinsamt, skulle aldrig skämma ut mig så i tv. Näe, jag dregglar hälldre över han i min ensamhet. Med ensamhet menar jag tillsammans via mobil med Amanda.
Satt och kolla på lite gamla bilder på bdb. Asså, fyfan vad jag börja längta efter gfester i 2an. Fyfan vad kul vi hade jämt, förfesterna va dom bästa ever. Fick mig att sakna de skitmkt.
Det fick mig också att tänka på... Sjukt egentligen hur vissa personer kan påverka en så otroligt mkt. Ena studen vad man överlycklig, nästan hela tiden. Bara för småsaker också, och hur en ynka person kan få en att må så bra. Och i nästa sekund kan allt bara skita ner sig och denhär ynka personen får en att vara å himla ledsen och må så otroligt dåligt. Först är man så obeskrivligt lycklig, å i nästa sekund kollapsar alltihop. Att man längtar tillbaka till när man mådde såhär otroligt bra, att man vill ha tillbaka de, trots att man vet hur sårad man blev, de är sjukast. Också att de inte va nån större skillnad för nån annan, utan bara för mig, de känns också helt stört. Och att de kunde gå så långt är fortfarande ett mysterium för mig. Och det värsta är att jag skulle kunna ge vad som helst för att få tillbaka den stunden.
Fick mig också att tänka på hur lyckligt lottad jag är över att ha mina tjejer. Hur skulle man klara sig utan vissa människor, de kommer jag aldrig villa veta. Att dom står ut med en är ju ett mysterium, men tacksam är jag för jag skulle aldrig klara mig utan dom<3
Blev ett sentimentalt inlägg, men de behövs de å ibland. Lr de kanske blir sentimentalt ofta?
Aya, skit samma, de va dehär jag hade på hjärtat ikväll iaf. Nu ska jag sova
Hörs!
Kommentarer
Trackback
